”Kate är väl inte ens din typ?”
frågade hon med rynkade ögonbryn.
”Babe, har hon fina tuttar och en
tajt, blöt fitta är hon exakt i min smak.” Hans leende var som en olydig
pojkes. Lara bara skakade på huvudet och muttrade något ohörbart men Vincent
anade att det kunde innehålla orden svin eller omogen idiot. Hon var
överbeskyddande mot Kate eftersom de hade varit nära vänner sedan lågstadiet
och det var egentligen inte fel men nu när Vincent ville uppvakta henne var det
bara irriterande, som en störig fluga som inte vill lämna ens ansikte. ”Kate
klarar sig utan bad boys som röker marijuana och tatuerar folk som yrke.”
Hennes isblå ögon spände blicken i hans men det fick inte Vincent att känna sig
mindre värd. ”Jag röker bara ibland när det är fest och om det nu har undgått
dig så kan jag berätta att mina tatueringar har prytt omslagen på flera stora
tidningar. Det är inte ett hemskt yrke, gullet. Tatueringar är inte längre
förknippade med brottslingar och sjömän.”
När hon öppnade munnen för att säga emot stoppade han henne genom att
hålla upp en tatueringsprydd hand. Med en isande kall röst konstaterade han:
”Jag är ingen brottsling!” Röksuget fick fingrarna att klia och med en elegant
rörelse fiskade han upp ciggpaketet ur läderjackan. Med en silvertändare fick
han liv i giftpinnen och drog ett djupt bloss och ignorerade den ogillande
fnysningen. Långsamt och njutningsfullt blåste han ut vit rök som slingrade sig
upp i den månbelysta kvällen. 
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar