fredag 19 juli 2013

Början på min paranormal/urbanfantasy roman.


Kapitel 1

 

Lucian, ledaren för Moonshadow vampyrklan och den som styrde L.A., Kalifornien, vandrade genom stadens underjordstunnlar med sina närmaste män Hunter, Blade och Synjon. Människotjänare stod vid den massiva dörren till Lucians kontor, deras blickar neråtvända av både respekt och rädsla. Efter ett tjugoårigt krig mellan människor och vampyrer hade maktbalansen rubbats och vampyrerna hade tagit över stora delar av världen. Vampyr rådet hade delat ut provinser till varje klanledare att styra över och de människor som inte dött eller flytt till Island blev blodslavar. Hans snövita axellånga hår fångade upp ljuset från de nakna lamporna i taket och de ljusgröna ögonen glittrade rovdjursaktigt.

”Har våra spioner upptäckt något nytt om rebellerna?” frågade han Hunter som var vice ledare medan han tog upp cigarettpaketet från läderjackan.

”Ingenting nytt…men Tor lär inte sitta och rulla tummarna länge till.”

Luften fylldes nu av turkisk tobak och Lucian blåste långsamt ut rök medan han tankfullt kliade det tunna ärret vid den högra mungipan.

”Den jäveln lär inte ge upp i första taget,” muttrade Blade som balanserade en av sina knivar på pekfingret med dödlig precision.

”Han kommer inte att vara kaxig längre efter vi har torterat skiten ur honom,” svarade Synjon, klanens brittiska prickskytt, med ett grymt leende.

Lucian askade av sin cigarett och konstaterade: ” Jag lovar att du ska få tortera honom så fort vi vet hans exakta position. Det är en smart jävel som vet hur man undviker att hamna under radarn men Ghost har aldrig misslyckats förut med att hitta upprorsmakare och Tors tur kommer att svika honom.”

Ghost var den skickligaste teknikern bland Moonshadow och hade dessutom mycket speciella förmågor som var till klanens fördel, särskilt under det stora kriget.

Blade stoppade undan kniven och drog en hand genom sitt ljusblonda hår som var kort i nacken medan det var långt där fram. De neonblå ögonen spände blicken i deras ledare.

”Hoppas bara att det händer det här decenniet.” Orden dröp av sarkasm.

Rummet fylldes av roade skratt innan Lucian förkunnade att kvällens möte var avslutat. De fyra långa och muskulösa vampyrerna tog sig ut i tunnlarna igen och vandrade därefter till Lucians stora Hollywood villa där alkohol och kvinnliga blodslavar väntade.

 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Unicorn from Irene.